Hjärtliga presenter till de små – varför då?

Ni har läst det förut, men varje dag vi hämtar vår lilla dotter på förskolan, väntar minst tio papper i hennes personliga mapp. Det är inte bara papper som informerar om hennes dag, vad och hur mycket hon ätit, hur länge hon sovit, vad hon har lärt sig eller med vilka kompisar hon har lekt osv. Nej, högen består även i ett flertal konstnärliga alster som jag endera hänger upp på kylskåpet eller ramar in och pryder på hemmets väggar. Hennes fina verk börjar sätta en färgglad ram på vår exotiska Atlantatillvaro.

Idag fick lilltjejen en hel påse med presenter med sig hem ifrån Valentine´s day, som tog plats för snart två veckor sedan. Tyvärr var hon ju hemma i Sverige under den kärleksfulla dagen och kunde trist nog inte vara med på förskolans skojiga fest. Trots det, hade alla hennes vänner köpt presenter till henne. Eller rättare sagt vännernas föräldrar, som måste ha snickrat ihop minst tjugo paket till gruppens alla barn inför alla hjärtans dag. Därefter hade ett byte sinsemellan tagit vid; hokus pokus – alla toddlers måste säkert ha blivit mäkta glada och nöjda.

Skulle detta kunna ske i Sverige? Skulle svenska föräldrar köpa paket till alla barn i sina egna barns dagisgrupper inför en alla hjärtans dag? Jag vågar bestämt svara nej, men rätta mig gärna om jag har fel. Hur många sidor i Aftonbladet skulle inte ha upptagits av ”tvånget att behöva handla”, ”att behöva inlindas i konsumeringens onda famn” på grund av en elak dag i almanackan som kallas alla hjärtans dag?

Personligen tycker jag att pakethandlandet på den amerikanska förskolan är ganska gullig, även om det säkert både är pressande och tidskrävande för en stackars förälder att hinna fixa. Men min dotter är i alla fall glad och nöjd ikväll. Det är huvudsaken. 

About

View all posts by

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *